Dagens handledning gick inget vidare, jag tror inte ens att våran handledare har läst vårat arbete för idag ficl vi så mycket kritik på det som hon för en vecka sedan godkänt och sagt att vi varit klara med. Vi måste alltså jobba ännu mera och utföra ännu mera intervjuer inom loppet av en vecka ungefär eftersom Stockholms universitet beslutat sig för att korta ner vår skrivtid med ungefär en månad eftersom de vill kunna ha jullov. Tack så mycket, detta borde ju vara något som alla tycker är av stor vikt, detta är ju ändå vårat examensarbete av tre och ett halvt års akademiska studier. Men nej då, släng det åt h-vete.

Hon gnällde och gnällde och jag är ju som jag är, jag ifrågasatte varför man bara klagar och inte kan ge förslag på hur man göra det bättre. Hon menar på att hon gör det för vår skull, att klaga alltså och det förstår ju även jag men det känns ändå inte bra, inte just nu.

Så jaja tänker vi, nu är vi körda och A-S släpper några tårar och jag börjar mitt i allting blöda näsblod och ni ska inte tro att det är lite och slutar efter några minuter. Utan det fortsätter i ungefär en timme och det var ganska obehagligt.

Om två veckor ska det vara klart, vi kommer att fixa det här det vet jag. Men jag kommer inte ha ork till någonting annat, detta tar mycket på krafterna och jag har aldrig varit tröttare i mitt liv. Om ni undrar vad jag gör uppe nu så har jag skrivit lite. Men min käre karl skriker på mig att jag ska gå och sova, så det är väl bäst det.

Puss