I morse berättade jag för min vän A-S att jag hade kastat lite snö på Pontus och att jag hade ropat bu när han gått förbi sovrummet så han hoppade högt , när han hade varit lite orättvis och tjurig emot mig igår. Jag kände att det var den perfekta hämden, det var länge tyst och sen börjar hon skratta länge länge och utbrister, du är ju Nalle Puh jennifer.
Du kan ALDRIG vara elak hur mycket du än försöker, när du blir arg så kastar du lite snö och skrämmer någon lite lätt med ett BÖ, när jag blir arg så slåss jag nästan. För den delen har jag aldrig sett dig arg på tre år, bara lite frustrerad men inget som är nämnbart. Du är Nalle Puh.....

Det ligger faktiskt mycket idet hela, jag kan inte vara elak för då skäms jag och vill gömma mig under jorden. Jag skäms faktiskt innan jag ens hunnit varit elak för att jag ens tänkt tanken att vara det. och arg det blir jag väldigt sällan, men när jag väl blir så spricker jag och taket lyfter. Jag tycker bara inte om att vara arg, det gör mig nervös. Jag är nog ganska konflikträdd och det kan vara till min nackdel ibland, för när människor behandlar mig illa så säger jag inte alltid ifrån, jag blir ledsen istället och det är ju inget bra för min del. Jag ska försöka jobba på det, men det är inte så lätt alla gånger. Pontus säger åt mig ibland att jag ska öva på honom och bli arg men saken hör ju till att jag kan inte bli arg, lite sur kan jag bli men det märks ju direkt på mig ändå...
 
Däremot är jag väldigt envis och kan vara tjurig när saker inte går som jag vill, men även då får jag dåligt samvete. Men jag trivs bra med att vara snäll, ibland kanske för snäll och ibland även dumsnäll. Men det är ju jag och jag vill inte lära mig att vara varken elak eller en arg person för dom egenskaperna klarar jag mig ganska bra utan...