Under mina praktik veckor börjar mina dagar med att vi går igenom vilken dag , vilket datum och vilket år det är. Sen börjar vi med en språkövning.

Jag är mäkta imponerad, i den klass jag befinner mig i nu kan alla barnen läsa, skriva och räkna matematik väldigt bra. De går i förskoleklassen.  Jag hade fått med mig några övningar från universitet men de åkte rätt in i mitt arkiv. För de var för lätta. Jag har återigen påmints om hur roligt mitt framtida yrke är. Timmarna går i ett och rätt som det är, är dagen slut. Visst finns det påfrestningar och många konflikter att lösa. Men ändå, vilket härligt arbete det är.

Jag har blivit påmind om hur roligt det är att strukturera upp lektioner och liknande. Möten är spännande och hela dagen är lik än annan. Jag vill verkligen vara i skolan, det är där jag hör hemma.

Annars så lunkar livet på, det känns fortfarande inte som att det var jag som satt på opponeringen i Måndags. Det var så läskigt.  Vi var sju stycken personer, tre stycken par och en tjej som var ensam. Det kom först en examinator som vi kan kalla för K. Han var en trevlig och omtänksam man, vi hälsade i hand och sen började det. Jag var jätte nervös trots att det inte var min tur, jag var bara åhörare. Sen kom nästa examinator in kallad X, han var så fruktansvärt otrevlig och hävde ur sig de mest oförskämda ord man kan tänka sig. Han gick mitt i opponeringen och sen sågade han de stackars kvinnornas arbete totalt. Han hejdade sig när vår examinator klev innanför dörren och lämnade en stor fåtölj.  X skruvade på sig och slog handen i bordet och sa att, nu är det slut på det här. Ni är inte godkända. Han lämnade rummet. Där satt vi kvar och hade hakan i bordet. Hur kan man bete sig på detta viset?

Jag och A-S var dock så nervösa inför vårat, att vi var tvungna att lämna rummet fort. Vi sprang och köpte kaffe och skrev ut vårat arbete. Jag gick igenom hundra gånger hur vi skulle opponera men jag hörde bara INTE GODKÄNT i huvudet. Med tunga steg och några sms senare satt vi på varsin stol och opponeringen på OSS kunde börja. Två punkter fanns det att ändra enligt opponenternas sida. Två småsaker. Jag satt och väntade på bomben, som vi gjorde på handledningen. Det kom aldrig någon.

Sen började examinatorn som även kallades för laban att tala, han började med att säga att vårat arbete var godkänt utan tvivel och att vi låg på en väl godkänt nivå. Där höll jag på att ramla av stolen. Sen sa han att vi skulle vara stolta eftersom vi har forskat fram nya kunskaper inom ämnet. Detta var tydligen ovanligt och han skulle skicka vårt arbete till större makter. Dock efter små ändringar som vi ska göra tills nästa onsdag.

Det känns så stort. Jag menar det här har tagit så stor tid. Som våra opponenter sa; Det här arbetet är genomarbetat, ni måste ha suttit dag och natt.  Jo tack det har vi.

Vi fick även chansen att medverka i Aktuellt men vi avböjde. Det räcker så här. Det här är så stort.

Nu är det nära innan jag får bli examinerad Lärare. Det är SÅ STORT.

•-          LYCKA-