Snart blir vi helt galna på den här uppsatsen. Det ska bli en sådan befrielse när det är klart, när opponeringen är gjord och jag aldrig mera behöver läsa den. Nu gör vi det absolut sista och jag har aldrig i mitt liv haft så svårt att skriva som jag har nu. Jag vet inte ens vad jag tänker och det underlättar INTE i uppsatsen. I dag har vi gruffats om vad som ska stå, vad som ska plockas bort och om vi ska göra om eller inte. Detta tär på både kropp, själ och vänskap. Som tur är kan vi skälla på varandra men tycka om varandra ändå. Jag har förövrigt gått upp 3 kilo sedan jag började skriva och A-S har gått upp två. Nu ska jag ge mig själv en klapp i baken och skriva klart och sen ska jag Skrika ett Ronja skrik för att fira det.


Kram