I dag blir vi antingen risade eller rosade. Igen.
Det är sista handledningen och sista chansen att få handledarens godkännande, annars blir vi själva.
Hur som så kommer vi gå upp i opponering den andra februari, men jag vill ha hennes godkännade. Det blir mycket bättre då. Så en liten klump i magen har jag allt.

Det vore så skönt om vi kunde få lämna det här bakom oss för en stund, få känna att vi gjort någonting bra och att vi kan få blicka framåt och hoppas på det bästa under den riktiga opponeringen. Nä ush jag är lite nervös allt. Den här bilden sammanfattar oss två ganska bra, de senaste månaderna:



Ha en bra dag och håll tummarna!