OJ ! I går var vi dop, det var jätte fint .

Men för första gången i mitt liv kom vi en minut försent. Här har ni anledningen:

Jag slår in presenten samtidigt som jag plattar mitt hår och säger till P att han ska lägga på ett kol. Jag vill inte komma försent. Han talar då om att det är fyrtio minuter kvar och att det inte är någon fara. När klockan slår 13.40 går vi ner mot kyrkan. Då ringer Björnen och frågar om vilken kyrka det är. Han berättar att han har varit vid kyrka N och gått in men det var inga där som han kände igen. Då skrattar vi och säger att det var tur att han inte hamnade på fel dop eftersom han var i fel kyrka. Han kom skrattandes och vi travade ner till Kyrkan. När vi väl kommer dit går vi in och jag hänger av mig, det känns inte rätt. Det var ingen som vi kände igen och klockan hade då blivit 13.55. Vi går ut och ställer oss men ser ingen, då kommer det en kyrkovaktmästare och säger åt oss att gå in för dopet ska börja. Då går det upp för oss att vi är i fel kyrka så vi sprang allt vad vi hade till den andra och vi tussa in sakta och försiktigt in i kyrkan. Tack och lov att vi inte kom senare än vad vi gjorde, för jag skämdes ögonen ur mig ändå.

Men efteråt kunde vi skratta åt det. Jag tyckte mest synd om björn som redan varit rätt. Ja herregud. Tänk om vi satt oss ner och deltagit på någon annans dop. Hemska tanke.

Lilla Cornelia är bland det sötase jag sett förutom, S och F då förstås. Våra vänner har fått så fina barn och det är en fröjd att gosa med dem. Lite klantigheter ska man väl behöva uppleva i sitt liv. Jag  bjuder på det.

Kram